Hej på er!
Nu var det ett bra tag sen sist. Nästan två veckor tror jag. Det har hunnit hända en massor!!!!
Förra fredagen var jag på middag hos nancy i kontoret som jag PRECIS fick reda på att vi är typ grannar, och efter det gick jag på basketmatch med hennes son och vän mot pacheco, och vi vann:) Förra helgen var det Winter formal, som tyvärr inte var så bra som jag hade förväntat mig. Jag hade bara en dålig kväll liksom och jag vet inte ens varför. Mådde bara konstigt typ och det kändes bara dåligt. Jag tror att det var lite för att jag gick med två superkära och kletiga kärlekspar, så då saknade jag ju Alfons mer än vanligt. Det blir ju bara obekvämt liksom:/ men jag hade iaf min vän Eli med mig så hade iaf nån att prata med. Blir ganska irriterad på folk som inte kan släppa varandra i en sekund bara för att man är tillsammans? Speciellt när man är men en person som är ensam liksom, och absolut någon som mig som inte träffat sin pojkvän på väldigt länge? Jag och Alfons beter oss aldrig så när vi är med andra människor utav respekt liksom. Så det var lite trist, jag hade liksom ingen att hänga med på dansen så kände mig ensam. Efter festen var kul dock så kvällen slutade ändå ok.
´På söndagen var det dags för det kända superbowl som nästan är en högtid för amerikanare. Jag och min värdpappa åkte över till en av hans systrar för att träffa hans släkt och kolla på matchen. De har 3 hundar, varar en av de är en nykläckt australiensk shepard valp:,) SÅ JÄÄÄKLA SÖT! Jag förstår ju inte riktigt football så kollade med på reklamerna och halvleksframträdandet.
Firade också exakt 6 månader i USA på söndagen vilket känns otroligt, 6 MÅNADER redan. 4 kvar! 🙂
Så, nu till den roligaste nyheten. Förra veckan på onsdagen postade min class-president på hans snapchat att det var sista chansen om man ville kandidera för homecoming queen och king. Om ni inte vet vad det är- googla:) Jag sa detta till min vän, och hon sa: ”Men Emma varför kandiderar inte du?”. Jag hade inte alls tänkt något på detta innan, men kände bara: Ja varför inte? Man kan ju testa liksom bara för att? Det är ju verkligen en social utmaning för mig. Så jag bestämde mig för att göra det! Min kompis Christian ville också köra, så vi gjorde det tillsammans. Under hela förra veckan kampanjade man alltså för att få folk att rösta på oss. Jag gjorde cirka 10 affischer, och skrev ut 25 flyers för att sätta upp runt skolan och i klassrummen. Vi hade alltså under denna vecka spirit week (utklädningsdagar), eftersom att det på fredagen var den sista hemma-basketmatchen för skolan. Varje dag klädde vi ut oss och matchade och tog bilder för att promota på sociala medier. Vi gick på luncherna och försökte få folk att rösta på oss, och lyckades hyfsat bra:) De två andra paren hade ju också bra röster, men inte tillräckligt. Ett av de paren vi tävlade mot var så kaxiga, det var det som gjorde jag jag tillslut BARA ville vinna skiten. I början tänkte jag bara att det var en kul grej, men sen ville jag verkligen bara vinna. De gick liksom runt till alla och sa att vi inte hade någon chans mot de, bara för att de är så ”populära”. Men hur gick det då? För det slutade ju med att vi vann:) Det är så himla sjukt för att vinna homecoming är verkligen en asstor grej här… Men vi gjorde det:) och något som är ännu sjukare är hur mycket folk hurrade för oss. ALLTSÅ FOLK STOD UPP OCH JUBLADE LIKSOM? Det är så sjukt när man förklarar det men för det var så stor skillnad på jublet för de andra paren och oss? Verkligen jättestor skillnad. Sjuk känsla, kommer aldrig glömma det. Det var bara så oväntat liksom.
På fredagen lämnade jag alltså skolan för att Jacqueline skulle göra mitt smink, kom tillbaka till rallyt (hela skolan samlas och leker lekar, visar basketspealrna, och denna gång också homecoming paren). De presenterade alla som tävlade och vi blev krönade till prinsar och prinsessor med banderoller och kronor. Sedan på kvällen var det basketmatchen med föräldrar, etc och då var själva tävligen. Vi vann alltså och blev drönade kung och drottning:)) SÅ sjukt. Min värdmamma grät för att hon var så stolt och min värdpappa stod och hoppade och skrek ”Thats my swedish daughter” haha!!! De spelade också mot pacheco high school igen, vilket är vår skolas absolut STÖRSTA rivaler. Där går min kompis davide från italien, han spelar i basketlaget. Vi vann också matchen igen vilket var ett plus!!!! Efter det åkte jag fanasy och taylor och åt på chilis, och sen pratade jag med jojo och alfons innan det var dags att sova. Kollade också på min nya favvoserie euphoria.
Idag har jag inga direkta planer. Har pratat med jojo mamma och mormor i gruppsamtal och städat mitt rum. Fixat athletic clearance för simningen som börjar nu på tisdag, och ska åka och träna med Taylor och Fanasy 4.30. På måndag är vi lediga av någon anledning, och också nästa måndag! superskönt, det underlättar liksom vardagen lite på något sätt när man får lite lediga dagar:)
Framöver är det väl mest simning som är på schemat just nu. Jag märker att dagarna går lite fortare nu när jag har haft så mycket att göra liksom varje dag. Det är bra:) Så fort jag inte håller mig upptagen är när jag får dippar liksom. Får verkligen se till att göra göra göra saker. Tror inte det var något mer än det just nu. BYE:)
