På onsdag har jag varit i Kalifornien i 2 veckor! Update nu är att det känns lite bättre. För varje dag som går lär jag mig något nytt, och det blir bättre med MYRSTEG. Jag tycker verkligen om min familj, och jag känner att de verkligen tycker om mig också. Såklart är det ovant för de också att ha mig här, men de är ändå måna om mig. Det som känns jobbigt är att typ ta mat, och att snacka. Min familj är supersociala och liberala, vilket gör att jag med min knakiga engelska lite backar iväg. Har förklarat för de att jag egentligen är en ganska social och extrovert person, men när jag hamnar i sammanhang där jag känner mig obekväm är jag hellre tyst och säger ingenting än att pressa ut något fake. Därför uppfattas jag nog blyg av de. Jag känner mig fångad i mina ord för jag får liksom inte ut det jag känner. Det är så konstig känsla!!! Jag kan svara på frågor, fråga frågor, prata om vanliga småsaker. Men att skapa band och klicka med folk genom att visa känslor etc, det är supersvårt. Och trots allt kände jag inte att det var supersvårt med engelskan innan ens eftersom jag var ganska bra på språk generellt redan innan… Så jag förstår VERKLIGEN hur svårt andra kan ha det just med att uttrycka vad man känner.
Dagarna rullar på och det känns lite hopplöst, men jag har ändå accepterat och insett att jag inte kommer ha bästavänner på en vecka. Jag är ju så himla bortskämd hemma i Sverige med mina underbara vänner som jag alltid har haft, i varje skola jag gått i. Jag tror inte jag själv förstår hur lycklig lottad jag är för att ha er hemma i Sverige:,( Men som tur är finns ni kvar och väntar på mig där hemma sen. Jag har träffat lite folk här och där, men ingen jag riktigt kan hänga med så. Pratade med jojo idag som lugnade mig med att det för henne tog minst 1,5 månader innan hon hittade sina bra vänner, så än är det ingen panik. Dock har jag gjort misstaget som jag själv visste var dumt innan jag åkte: jag är inte med i någon sport eller klubb än, vilket typ är det enda sättet att få vänner enligt andra studenter. Cheeren blev inget för det var för sent för att söka. Gissa om jag fällde tårar;((( Nu finns bara tennis och cross county, och tennisen är bara 13 åringarna och springa vet jag ju att jag inte kan. Så kanske får ta tag i livet och joina någon klubb nu och sluta klaga!!!
I helgen var jag på fredagen med min värdsyster och hennes bästavän samt lillebror, som går i min skola och är Senior. Han verkar supersnälla och är en kandidat till en bra kompis!! På lördagen hängde jag med värdsystern och brorsan med deras collegevänner till ett houseboatparty:) Det var kul! Denna vecka är det spiritweek i skolan eftersom första fotball matchen är på fredag. Då har man olika teman på kläderna i skolan varje dag. Måndag var tiedye vs camoflauge, tisdag sportlag, onsdag cowboy vs hiphop, torsdag mathlete vs athlete, fredag tiger PRIDE (vårt lag). Matchen är mot Dos Palos, vilket ärväldigt kul för det är grannskolan, så det kommer bli en stor match! Det är även mina värdsyskons kusin som mitt skollag spelar mot så det blir roligt att se! På lördag är det möte med andra utbytesstudenter och även freshman reception, som går ut på att seniors frågar ut freshmans på bal ish…. Enligt mig är det något underligt och känns lite äckligt att jag skulle fråga ut en 13 årig pojke på dans? Men om jag ska gå ska jag gå med någon tjej i min ålder som inte heller har en ”dejt” dit. Vi får se hur det blir. Imorgon har jag mitt första prov: alla delstater ska placeras ut på en karta. Känns sådär. Har ju någorlunda koll men vem vet exakt vart typ Maryland ligger? Tjingeling.